Historia
SANDHAMN
Till en början var Sandön bara en betesholme för Eknö hemman. Öns hamn användes också som ankringsplats för de stora segelfartygen som väntade ut sommarens stiltje, höstens stormar eller på att vinterns isar skulle släppa taget om skärgården. Sandö hamn var även den plats där Gustav Vasas flotta ankrade upp i väntan på slaget mot Kristian II. Runt 1670 upptäckte tullen öns strategiska läge och öppnade en tullstation. I och med tullens etablering började en liten by växa fram. Under rysshärjningarna sommaren 1719 brändes all bebyggelse ner till grunden men efter något år hade allt byggts upp igen. 1726 öppnas Sandhamnsleden för utländska fartyg och tullens verksamhet ökade. År 1752 behövde tullen en större byggnad och det stora tullhuset uppförs. Huset, som byggdes i sten, ritades av slottsarkitekten Carl Hårleman. För att ge plats åt huset revs eller flyttades flera byggnader, bland annat flyttades Sandhamns Värdshus som hade byggts några år tidigare. Lotsarna bodde från början på Eknö men flyttade under mitten av 1800-talet till Sandhamn. Med både tull- och lotsstation växte Sandhamn snabbt och fler hus byggdes. 1880 hade byn runt 300 invånare. Vid slutet av 1800-talet kom ångbåtarna och med dem sommargästerna och turisterna. 1897 byggdes KSSS klubbhus och då kom även fritidsseglarna. Klubbhuset ritades av Fredrik Lilljekvist och används idag som hotell och konferenslokaler. Under 1900-talet blev Sandhamn allt mer en seglarmetropol och 1939 anordnades den andra Gotland Runt-seglingen som nu fick målet vid Sandhamn. Den första Gotland Runt-seglingen 1937 hade Visby både som start och mål. 1963 flyttades även starten till Sandhamn.
Källa: Wikipedia
____________________
Sandön ingick tillsammans med Runmarö, Skarprunmarn, Vindalsö och Eknö i den donation som Magnus Ladulås på 1280-talet lät göra till S:ta Clara kloster i Stockholm. Ett möjligen ännu äldre belägg finns i den seglingsbeskrivning i Valdemar Sejrs jordebok, som kan ha tillkommit vid 1200-talets mitt. När Sandhamn redovisas i skattläggningshandlingar från 1500-talet ligger den under Eknö by. Ön var då med största sannolikhet obebodd och användes av Eknöborna som en betesholme. Från åtminstone 1600-talet hade fiskarbönderna på Eknö lotsning som bisyssla (se kap 35 Eknö). Fram till slutet av 1600-talet var dock seglingsleden förbi Sandhamn av bevakningsskäl endast tillåten för kronans fartyg och för de som skulle till Estland och Lettland. Eknölotsarna höll utkik från Sandhamn men bodde kvar på Eknö. Endast en lots var enligt uppgift bosatt på Sandön under 1600-talet. Under Karl XI:s regeringstid upphävdes förbudet att segla förbi Sandhamn varvid behovet av lotsning ökade. Under 1700-talet fanns tre stugor på ön som tillhörde lotsarna, men inte förrän efter 1800-talets mitt övergav man Eknö by för att bosätta sig permanent i Sandhamn. Lotsningen hade då blivit huvudnäring i stället för som tidigare binäring. Med lotsningen kom tullen. Det ännu bevarade tvåvånings timrade och reveterade tullhuset uppfördes 1752 efter ritningar av Carl Hårleman. Åren 1852-1869 var skalden Elias Sehlstedt tullinspektor i Sandhamn. I flera dikter har han skildrat livet och människorna på Sandhamn. Sandhamn växte under 1800-talet ut till att bli en av skärgårdens största samhällsbildningar. På 1880-talet var omkring 300 personer bosatta här. 1865 fick Sandhamn reguljär ångbåtsförbindelse med Stockholm. Det var samma båtlinje som passerade Stavsnäs och precis som där blev Sandhamn snabbt en sommarort på modet. På 1890-talet började KSSS hålla regattor med övernattningar i Sandhamn. De goda hamnförhållandena och närheten till stora öppna vatten gjorde Sandhamn lämpligt i dessa sammanhang. 1897 invigdes KSSS klubbhus som ritades av Fredrik Liljekvist. Sedan 1890-talet har Sandhamn varit en av de stora seglarmetropolerna i Sverige. Under slutet av 1800-talet byggdes ett flertal sommarvillor samtidigt som de bofasta lät bygga om sina bostadshus så att de skulle bli lättare att hyra ut till sommargästerna. Sommarvillorna i Sandhamn fick inte samma karaktär som de s k grosshandlarvillorna. Ett genomgående drag är dock panelade och oljefärgsmålade fasader liksom glasverandor av varierande utformning. I de centrala delarna av byn ligger boningshusen tätt inpå varandra. Mellan husen slingrar grusade smala gångvägar. Tomterna är ofta avgränsade mot vägarna med staket och i någon mån av häckar. Den närmast sterila marken gör att tomterna endast rymmer en mycket blygsam växtlighet. Bebyggelsen i det centrala Sandhamn är en blandning av äldre timrade traditionella boningshus och sommarvillor från sekelskiftet 1900. Nere vid ångbåtsbryggan möter en mer markant blandning av gammalt och nytt. På ön finns affärer, bageri, kiosker, hotell, serveringar, värdshus m m som betjänar den stora folktillströmningen sommartid. Mot söder inramas byn av resterna av det sandtag som man till in på 1900-talet drev som en binäring på ön. Så länge segelskutorna var i bruk sålde man sand som barlast och under 1900-talets första del såldes en hel del sand som byggmaterial till Stockholm. Uppe på höjden ovanför samhället ligger lotsutkiken från 1962, där båtmän håller uppsikt över sjöfarten dygnet runt, samt Sandhamns kapell. Kapellet invigdes 1935 och har fått en enkel utformning på ett för skärgårdskyrkorna traditionellt sätt. Den villa- och fritidshusbebyggelse som tillkommit under 1900-talet i Sandhamn har fått en utformning som gör att den väl smälter in i samhället. I Tullhuset, från 1752, som är en av de mer karaktärsskapande byggnaderna i Sandhamn finns ett särskilt Elias Sehlstedstrum inrett. I bl a tullvaktstugan strax intill har också Sandhamns museum inretts. Av andra enskilda byggnader i Sandhamn kan de kulturhistoriskt välbevarade skol- och missionshusen nämnas. Båda är uppförda 1912. I den västra delen av Sandhamn ligger Axel Sjöbergs gård. Sjöberg vistades i Sandhamn tidigt under sin konstnärliga bana och hit flyttade han även sin ateljé från Långviksskär 1948. En kuriositet i sammanhanget är de stora ankarna som ligger nere i hamnen. De har legat här sedan 1700-talet och användes för att förtöja fartyg vid. Ursprungligen fanns här flera ankare, men ett har senare flyttats till Tullhuset och ett annat finns nu på Dansberget sydost om byn.
Källa: Stockholms läns muséum
_____________________
Seglarmetropolen Sandhamn kan stoltsera med vackra kulturminnen och naturupplevelser. Ön har sedan 1700-talet varit lots- och tullstation, en samhällets utpost mot Östersjön. Havet och horisonten ger Sandhamn, eller Sandön som hela ön egentligen heter, sin karaktär. "Natursköna Sandhamn, på tre sidor omslutet av vatten och på den fjärde havet" skrev August Strindberg 1873.
Lotsar och tullare
Under slutet av 1600-talet upprättades en lotsstation och de bofasta under 1700- och 1800-talen var främst lotsar, tullare och krögare. Det pampiga gula tullhuset av sten som dominerar hamnen ritades av slottsarkitekten Carl Hårleman och byggdes 1752. Visdiktaren och konstnären Elias Sehlstedt var tullchef på ön under en följd av år vid 1800-talets mitt. När ångbåtarna började gå på 1860-talet började sommargästerna komma och det dröjde inte länge innan borgerliga familjer från Stockholm lät bygga sig sommarvillor. Författare och konstnärer lockades till ön, däribland berömdheter som August Strindberg och Anders Zorn. Vid 1800-talets slut utvecklades Sandhamn till ett centrum för segelsporten. Kappseglingar och regattor började hållas varje sommar. Arrangemangen har sedan denna tid växt enormt och kulminerar numera varje år i Gotland runt-helgen. Själva byn, som området kring hamnen kallas, har en bebyggelse med en blandning av ålderdomliga tull- och lotsstugor och sommarvillor från sekelskiftet 1900. Den tre kilometer långa och en kilometer breda ön består av sand och åter sand, med avbrott för glest utspridda urbergsknallar. På öns sydsida, en halvtimmes promenad från byn, ligger den omtyckta badstranden Trouville.
Spritsmuggling
I de små 1700-talshusen Bryggstugan och Tullvaktstugan finns ett museum som drivs av föreningen Sandhamns vänner. Där visas föremål från Sandhamns tid som tull- och lotsstation, från fisket, jakten och spritsmugglingsperioden på 1920-talet. Sandhamns värdshus är ett av Sveriges äldsta och har enligt uppgift inte haft stängt sedan 1672.
Litteraturtips Lisa Bianchini: En bok om Sandhamn. Stockholm 1985 (1924)./ Johan Aspfors: Sandhamn, en riksintressant kulturmiljö i Värmdö kommun. Värmdö 2000./ Sandhamnsleden. Skärgårdsstiftelsens årsbok 1995.
________________________
Sandön - Lökholmen - Korsö
Sandön är skriftligt belagt sedan 1200-talet och kallas till in på 1500-talet för Svenska Sandön. Sandhamn, med sin blandning av lots- och sommargästsamhälle, har en för Stockholms skärgård unik kulturhistorisk karaktär. Sportstugeområdet Trovill på Sandöns sydöstra spets började byggas på 1940-talet och har med sina sportstugor på naturtomter invid den natursköna badviken en typisk prägel för efterkrigstidens sommarbosättningar. Korsö torn, som i dag är byggnadsminnesmärke, uppfördes efter ritningar av Carl Hårleman och invigdes 1757 som världens första fyr med rörligt sken. Tornet var i bruk till 1881 då Sandhamns fyr tändes. På Trollharan och Lökholmen uppfördes omkring 1914 ett flertal udda byggnader, som lappkåta, observatorium och kuriosamuseum av ägaren Kurt Heinicke. Heinicke lät också uppföra två bostäder åt sig själv. I dag återstår den ena av dessa, observatoriet samt ett flertal grunder.
Källa: Stockholms läns muséum
_____________________
Den svenska nobelpristagaren i litteratur 2011, Tomas Tranströmer, bodde på somrarna i skärgården på Runmarö hos sin morfar som var lots. Runmarö ligger mittemot Stavsnäs nära Sandhamn.
__________________
 • Foton och videoklipp på Instagram.png)
Denna t-shirt finns att köpa på
Rekyl: rekyl.org/product-category/t-shirts/
___________________________
Korsö, ön intill Sandhamn som har militär förläggning för värnpliktiga,
deras militära båtar lägger ibland till på Sandhamn. Sticker finns att köpa på Rekyl.
__________________________
