sandhamn.org

Sandhamns historia

Sandhamn har en mycket lång historia som sträcker sig ända tillbaka till 1200-talet. Följ med på en historisk vandring bland lotsar, tullinspektörer, konstnärer, författare och kungligheter…

Första gången Sandhamn nämns i skrift är år 1289 som Swea Sandhö i ett donationsbrev från Konung Magnus Ladulås till Klara kloster i Stockholm. Ön heter än i dag formellt Sandön men kallas i folkmun Sandhamn efter hamnen på öns norra del.

Fram till mitten av 1600-talet användes Sandön, trots sin karghet, som en betesholme. Ön kartlades första gången år 1640. Inställningen till ön ändrades då man kom fram till att Sandhamn hade ett mycket strategiskt läge vid inloppet till Stockholmsfarleden. Man uppförde därför en skans på udden intill det smala Sandhamnssundet som i folkmun kallas för ”Sandhamns håle”. Skansen låg där tullhuset ligger i dag, det stora gula huset strax bredvid Värdshuset.

I slutet av 1600-talet etablerades lotsverksamheten på allvar på Sandhamn. Lotsarna bodde emellertid på närliggande Eknö där de hade sina hemman med tillhörande mindre jordbruk. Sandhamn bestod på den här tiden till största delen av stora sandfält, eftersom det då inte fanns någon tallskog eller annan sammanhängande vegetation som band sanden.

Vid samma tid kom även de första tullarna till ön. Med den ökande sjöfarten och lots- och tullverksamheten kom också behovet av en s.k. krogstuga på ön och 1672 öppnade det första värdshuset på Sandhamn.

Vid 1800-talets mitt hade båttrafiken ökat och behovet av lotsning blev större. Lotsarna på Eknö lämnade sin ö och bosatte sig på Sandhamn permanent. Sandhamn hade sedan länge varit lotsarnas mark men trots att tulltjänstemännen tog en hel del av marken fick lotsarna betala skatt till dem och tulltjänstemännen var befriade från avgifter. Det sägs därför att förhållandet mellan tullare och lotsar länge var väldigt kyligt.

Sandhamn hade från början ingen kyrkogård utan de döda fick föras till Djurö för att begravas. Undantag gjordes dock för besättningar som dött i smittsamma sjukdomar och dylikt. Dessa begravdes på den plats där Seglarhotellet står idag. Platsen kallades på den tiden Kyrkogårdsudden.

Sandhamn drabbades av sin första koleraepidemi 1834 och då lär också kyrkogården (som ligger på öns västra del) ha invigts. Det sägs ha varit lotsen Ljungberg som kom sjuk ifrån Stockholm och dog inom 12 timmar. På grund av smittorisken kunde han inte föras till Djurö utan blev kyrkogårdens första innevånare. År 1853 slog koleran till igen och enligt noteringar ska minst 14 personer ha begravts den 18 september.

När det nya Seglarhotellet skulle byggas 1998, så hittades en mängd skelett vid en arkeologisk utgrävning. För att dessa skulle få en ny viloplats gick en procession från hotellet till kyrkogården där det sedan hölls en begravningsceremoni. En minnesten restes också på kyrkogården med inskriptionen ”Viloplats för dem som före 1834 gravsattes på Kyrkogårdsudden, här åter gravsatta 1998”.

Den mest kände tullinspektören på Sandön var skalden Elias Sehlstedt. Under hans tid (1852-1869) var ön fortfarande ganska karg och obebyggd och Elias var inte alls glad åt sin placering. Det sades att han hade blivit tvingad till denna förvisningsort av ekonomiska skäl. I hans dikter kan man klart läsa hur han upplevde sin tid här på Sandön.

Lite roligare måste det dock ha blivit för Sehlstedt om somrarna. Redan på 1800-talets mitt började Sandhamn bli en semesterort med regelbunden båttrafik och det sägs att Sehlstedt sommartid ofta fick besök av vänner från stan då det spelades kort långt in på nätterna.

År 1865 fick Sandhamn sin första reguljära ångbåtsförbindelse med Stockholm. De första sommargästerna som besökte ön var främst badgäster, vilket gör Sandhamn till en av de äldsta badorterna i skärgården.

Industrialiseringen i slutet av 1800-talet innebar även att framförallt borgerskapet fick mer ledig tid. I slutet av 1800-talet byggs också några sommarvillor på ön i form av stora grosshandlarvillor. De flesta av dessa vackra villor ligger söderut på vägen ner mot Trouville stranden.

I slutet av 1800-talet fick också många skalder och konstnärer upp ögonen för Sandhamn och till skillnad från Sehlstedt kom de hit frivilligt.

En av de mest kända är August Strindberg. Hans första besök gjorde han redan vid 18 års ålder. 1873 återkom han till Sandhamn och fick då bo hos lotsen Edvard Wass. Det sägs att Wass berättade en hel del historier om sitt rika sjömansliv, berättelser som Strindberg ska ha tecknat ned. Det berättas också om en lynnig Strindberg som vid ett tillfälle for ut i sundet och sänkte en massa manuskript och papper i havet. Vem vet - kanske var det en hel del litterära mästerverk som gick förlorade.

Under många år var också Anders Zorn en ofta sedd gäst på Sandhamn. Det sägs att några av hans mer kända verk har kommit till på Sandhamn, bland annat etsningen ”Svanen” där Korsö skymtar i fonden och oljemålningen ”På Sandhamn” från 1906. Andra kända namn som vistades på Sandhamn under den här tiden var bland andra Verner von Heidenstam, Albert Engström, Gustaf Fröding, Richard Bergh, Bruno Liljefors och Axel Sjöberg.

Bruno Liljefors hade för övrigt en jaktstuga på närliggande ön Bullerö och kom ofta med sin båt till Sandhamn och berättelserna om Liljefors fester med bland andra Engström och Zorn (”Bullerölaget”) är otaliga. Liljefors handlade också ofta i handelsboden på Sandhamn och på museet på Sandhamn kan man i en noteringsbok läsa om Liljefors många inköp.

Kungliga Segelsällskapet har alltid spelat en stor roll för Sandhamn. KSSS bildades 1830 och är utanför Storbritannien världens äldsta segelsällskap.

1897 stod klubbhuset klart och det var arkitekten Fredrik Liljekvist som fick uppdraget att uppföra byggnaden (Fredrik Liljekvist kom senare också att ansvara för bland annat byggandet av Dramaten). Totala kostnaden för uppförande av huset inklusive bryggor, staket och målning m.m. 30 730.10 kr. Den 9 juli 1897 inviger kung Oscar II klubbhuset vid jubileumsregattans första kappseglingsdag. Han inleder med talet - ”Mina Damer och Herrar! Jag efterkommer med nöje det uppdrag, som mig av Svenska Segel Sällskapet blivit givet, att inviga detta klubbhus…”
Totalt deltar 93 båtar i regattan.

När klubbhuset byggdes var medlemmarna inte fler än att de flesta fick plats i huset. Idag är KSSS Sveriges största segelsällskap med över
6 000 medlemmar.

Under KSSS årliga regattor på Sandhamn har ön alltid levt upp extra mycket! Hamnen har under åren fyllts av allt ifrån gamla tiders skärgårdskryssare till dagens snabba trimaraner och vackra drakbåtar. Klubbhusets restaurang hade då, precis som nu, ständigt fullsatta bord.

En regatta som lockade särskilt mycket folk i början av seklet var KSSS 75-års jubileum som firades 1905 med pompa och ståt. Jubileumsregattan räckte i tio dagar och kronprins Gustav Adolf var en av de självskrivna hedersgästerna ombord på båten Valkyrian. Minst lika mycket folk lockades till Sandhamn hundra år senare, då KSSS i juli 2005 både arrangerade Gotland Runt och sin 175-års regatta . Även denna gång var det kunglig närvaro med kung Harald av Norge som till och med vann EM i havskappsegling.

Under 1930- och framåt fortsätter sommargästerna och turismen att öka på Sandhamn. I och med att man år 1938 lagstadgade om två veckors semester i Sverige kunde de flesta nu åka på semester. Under 1940-talet kommer området i Trouville till i form av små sportstugor, stugor som var typiska för tidens funktionella stil.

Medan andra öar i Stockholms skärgård har haft fiske och jordbruk som traditionell näring har Sandhamn varit ett tjänstesamhälle med turism som försörjning. Sedan 1930-talet och framåt har det funnits en rad affärer, hotell och restauranger på Sandhamn. Varuhuset NK hade till exempel ett sommarfilial på Sandhamn fram till 1962.

Det första Gotland Runt gick av stapeln redan 1937. Då gick racingen motsols med start och målgång utanför Visby. Den första tävlingen lockade 42 yachter till start, vilket kan jämföras med rekordnoteringen i början av 90-talet då över 500 båtar deltog.

Sedan 1969 är Gotland Runt en årlig tillställning med en bana som vissa år seglats medurs andra moturs. Sedan 1978 seglas Gotland Runt dock alltid medurs.

Många som kommit till Sandhamn har förälskat sig i ön. Även Evert Taube, som var gäst på Sandhamn ett flertal gånger, blev mycket förtjust i ön. Så förtjust att han ska ha nedtecknat en dikt om Sandhamn i konstnären Lisa Bianchinis ateljé en solig sommardag i början av seklet. Nedan följer första versen av den.